Älskling jag är hemma nu
Just de, bloggen ja!
Jo visst vettni, att jag kom hem och i säkert förvar osv, alla väskor kom som dem skulle.
Det var lite turbulens den sista dagen och mitt huvud har vart på högvarv de senaste men nu har de mesta landat. Sista dagen med familjen väckte jag kidsen och gjorde dem iordning för skolan. Sen var de packning, den lyxigaste fikan jag tat på Starbucks och sen säga hejdå.
Usch, de va de jobbigaste jag gjort och jag kände mig svimmfärdig där ett tag. Tårar sprutade hit och dit medans ångest attacker välde upp. Sen när planet tog av från Newark toklipa jag högt i planet också så folk stirrade och undra va mitt problem va. Fick en dålig utblickning av New York en sista gång och nu känns hela den sista dagen och flyg dagen som en ända overklig dimma. 12 timmar tror jag all flygning tog ah, men layovers inkluderat.
Och nu är jag hemma, då blev det lite mer tårar när jag möts upp på flygplatsen av bästa Höglind och Jessika, samt Alice, Jessikas tre månaders bebis. Sjukt e de.
Familjen var glada att se mig och vi har tagit igen många kramar de senaste.
Vart ute och festat och de är grymt att kunna vara med sina boddys and palls igen.
Det är lööööjligt kallt och mycket snö. Nått jag fick lära mig inatt och idag. Jag vägrar ta bilen ut igen nu på dessa jävla skit vägar. Så tänkte bädda ner mig i soffan och verkligen slappna av för första gången sen jag kommit hem och bara låta de sjunka in att jag är hemma. Och det första jag tänker göra i morgon är att söka jobb i Norge eller något. Hahah, nog gillar jag hemma men ahh, borta har sina fördelar. Känner mig inte mogen för högskola och känner att jag inte rest klart riktigt än . Får väl se typ hur de slutar upp. Time will tell typ.
Så ah, de blir inget blödigt slut. Om jag känner fört tar jag väl upp bloggningen igen. Inte så troligt. Men vem vet?
PUSS!!!!
Jag saknar mina gulle barn
Jo visst vettni, att jag kom hem och i säkert förvar osv, alla väskor kom som dem skulle.
Det var lite turbulens den sista dagen och mitt huvud har vart på högvarv de senaste men nu har de mesta landat. Sista dagen med familjen väckte jag kidsen och gjorde dem iordning för skolan. Sen var de packning, den lyxigaste fikan jag tat på Starbucks och sen säga hejdå.
Usch, de va de jobbigaste jag gjort och jag kände mig svimmfärdig där ett tag. Tårar sprutade hit och dit medans ångest attacker välde upp. Sen när planet tog av från Newark toklipa jag högt i planet också så folk stirrade och undra va mitt problem va. Fick en dålig utblickning av New York en sista gång och nu känns hela den sista dagen och flyg dagen som en ända overklig dimma. 12 timmar tror jag all flygning tog ah, men layovers inkluderat.
Och nu är jag hemma, då blev det lite mer tårar när jag möts upp på flygplatsen av bästa Höglind och Jessika, samt Alice, Jessikas tre månaders bebis. Sjukt e de.
Familjen var glada att se mig och vi har tagit igen många kramar de senaste.
Vart ute och festat och de är grymt att kunna vara med sina boddys and palls igen.
Det är lööööjligt kallt och mycket snö. Nått jag fick lära mig inatt och idag. Jag vägrar ta bilen ut igen nu på dessa jävla skit vägar. Så tänkte bädda ner mig i soffan och verkligen slappna av för första gången sen jag kommit hem och bara låta de sjunka in att jag är hemma. Och det första jag tänker göra i morgon är att söka jobb i Norge eller något. Hahah, nog gillar jag hemma men ahh, borta har sina fördelar. Känner mig inte mogen för högskola och känner att jag inte rest klart riktigt än . Får väl se typ hur de slutar upp. Time will tell typ.
Så ah, de blir inget blödigt slut. Om jag känner fört tar jag väl upp bloggningen igen. Inte så troligt. Men vem vet?
PUSS!!!!
Jag saknar mina gulle barn
Kommentarer
Trackback
